Flora slår sig HELA TIDEN.
Och lyssnar ALDRIG när vi säger åt henne.
Hon lär sig aldrig.

Inte ens efter att hon hoppat i soffan, ramlat baklänges, slagit bakhuvudet i soffbords-hörnet och slagit upp ett stort jack i huvudet med blodet strömmande ner över hela henne och pappa.
Dagen efter står hon ändå där i soffan och hoppar samtidigt som hon skrattar åt oss när vi säger åt henne att sluta.
Man tycker ju att hon ska lära sig efter en sån sak men näääää.
Det är som att hon anser att hon lärt sig hur man gör nu, så nu ramlar hon inte längre.
Tror HON ja...

Här kommer två bilder på de senaste olyckorna.


Här hoppade hon i soffan (nähää), ramlade åt sidan och slog kinden i fönsterbrädan (vilket resulterade i ett stort blåmärke) och fick ett jack i hakan efter att ha slagit i kanten på elementet.


Och här la hon handen på plattan, en sekund efter att jag sagt åt henne att inte röra för den är VARM!
Men nä, Flora måste ju kolla efter så mamma inte ljuger.
Här är dock handen ganska fin, hon hade småblåsor på pek- lång- och ringfingret och en stor blåsa på handloven.

Plattan verkar hon dock ha lärt sig att inte röra mer.
För hon säger ofta "plattan varm, ajaj".
Men jag lovar inget.
Sätter jag henne där bredvid spisen så kanske hon testar igen.

På dagis skrattar dom bara när jag berättar om helgernas bravader och förklarar hennes olika blåmärken, sår och plåster.
"En helt vanlig helg då med andra ord", brukar de säga när jag rabblar upp allt hon råkat ut för.


Efter att hon slagit upp jacket i bakhuvudet fick hon sova med mössa på för att inte bloda ner kudden.
Det gick så bra så tyckte Flora.